Just tittat på mördande vinst på youtube. Skrämmande fakta och där sitter man i helvetet, läkemedelsbolag som tjänar miljontals med pengar och köpta läkare.

Hade jag vetat allt det där när jag var 23 år hade jag aldrig börjat med alla dessa medeciner.

Idag funderar jag på att sluta med alla men har ingen aning om hur det ska gå?

Vem tar hand om mig när jag ska trappa ner och få alla utsättningsympton?

Låter kanske ynkligt och egoistiskt och säga det men det är ingen lek att trappa ner dem. Har gjort det föut och hamna på psyket.

Finns det någon som gått igenom det och klarat det?

Hur mår du idag?

Vaknar sent som vanligt närmare 12. Känner mig trött ändå och inte lust att gå ut i verkligheten. Men jag är ju så illa tvungen har ju min lilla vovve och tänka på. Sätter på fem koppar kaffe för att kunna bli människa. Allt känns bara trist...vädret är strålande men jag känner mig inte strålande. Tittar mig i spegeln och ser bara en trött människa som längtar bort till något annat. Gjorde ju inget speciellt igår mer än att dricka vin och glo på tv och försöka få kvällen att gå. Vilket liv....patetiskt. Går ut på bakgården för sista cigaretten och hör hur alla roar sig och skrattar och jag känner bara att det livet är över.

Så jag bestämmer mig för att öppna en blogg och skriva av mig och berätta mitt eländiga liv...om det finns någon där ute som orkar lyssna på det.

Finns det någon som jag som är besviken på livet? Visst finns det stunder då jag oxå gör normala saker. Men ensamhets känslan och tomheten finns alltid där.

Sväljer min dagliga dos av tabletter som inte gör någon verkan mer känns det som. Alla dessa fina tabletter som går i rött. rosa och blått och den vita förståss.

När jag började med den blå abilfy fick jag mani och mådde hur bra som helst. Fick massor gjort och livet var underbart. Kunde inte sitta still en sekund så det resulterade i viknedgång. Inte bra det heller så läkaren ville att jag skulle trappa ner de andra rosa pillrerna. Det blev heller inget bra så nu är vi tillbaka till ruta ett och de blå pillrerna har inte samma effekt längre.

Vad ska man tro?

Ännu en dag i ångest och framförallt när vädret är så fint. Då ska man ju göra allt och vara lycklig.